Kommer aldrig glömma dig, oss eller alla våra minnen.
Du kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta.
Det är helt sjukt och jag fattar fortfarande inte att du är borta.
Det går inte beskriva klumpen som man får i magen när man måste ta det svåra beslutet att bestämma om ett liv, om det ska få leva vidare eller slockna. Vi gjorde det vi kunde men också allt för att du inte skulle lida. Jag förstod det från första dagen att du och Våfflan hörde ihop. I 4,5 år fick du bo här hos oss och inte en enda gång släppte du blicken från Våfflis, så den dagen vi begravde henne, då du hoppade ner i hålet brevid så valde du din plats brevid henne. Det var samma dag som du började halta, och det blev bara värre och värre. Skelettcancer sa veterinären, och gav dig i bästa fall 3 veckor. Inte konstigt att man inte mått väl domhär veckorna, en enda lång väntan ..
Men nu är det över. Jag är så glad att jag kunde vara med dig ända fram tills slutet. Kan inte beskriva saknaden när du slutade andas där du låg i mitt knä.. Vi kommer aldrig att glömma er vovvsingarna <3
Det är tomt och tyst i huset, och inte förens nu märker man hur stort det är. Det är någonting som fattas..
<3